grom

Jag kan tycka det är vidrigt att gå ut och äta om folk runtikring mitt sällskap har dåligt bordskick. Eller om de är för högljudda. Eller om de är för dåligt klädda. Eller om de har för vulgärt språk. Eller om de ser för slampiga ut (vilket gör att över hälften av stureplan går fetbort). Eller om de helt enkelt är för fulla. Ska vi då äcklas över Downare på restaurang? Vissa av dem kan inte heller prata helt normalt, vissa skriker, och de har inte heller världens bästa bordsskick. Men det kan jag inte direkt anklaga dem för. Däremot kryllar stockholm av människor som utan ansträngning retar mig till vanvett, utan att ha några som helst syndrom, (rent medicinskt i a f) bara dålig uppfostran och brist på självförtroende. Men att störa sig på en mamma som ser till att hennes bebis håller käften och får mat?  Katrin Schulman, hur många syndrom har du? Vad som helst är väl bättre  än en skrikande unge? Spädbarn kan inte prata, så de skriker. Det kan jag acceptera, i o m att jag tillhör en  ganska vanlig del av  stockholms innvånare, nämligen den som tycker barn är en normal del av livet och samhället. Det verkar som att vissa 30-åriga kvinnor tycker att barn är onaturligt och äckligt. De är rädda för förlossningnen, kroppens eventuella förfall och avsaknaden av sex efter hela förloppet. Undra var de får sina ideal ifrån? Slitzomslag? "Hej, jag är 21, inte ett hår på kroppen föruton de supernoppade ögonbrynen och mina massiva blonda extensions, och ja mina bröst ÄR äkta". Läste att Alex Schulman lottat ut en avsugning som hans fru Katrin skulle genomföra. Förstår att Katrin inte vill ha barn. Alex verkar ju inte speciellt attraherad av sin fru (vilket ju är fullständigt förståligt, men ändå).  Alex,  kan inte du genomföra avsugningen istället? Då kanske någon hör av sig till din lottningstävling. Någon blind kåkfarare kanske äntligen nappar? För fru Schulman får bevisligen ingen kuk alls. (vilket ju är fullständigt förståligt, men ändå).