grom

Jag kan tycka det är vidrigt att gå ut och äta om folk runtikring mitt sällskap har dåligt bordskick. Eller om de är för högljudda. Eller om de är för dåligt klädda. Eller om de har för vulgärt språk. Eller om de ser för slampiga ut (vilket gör att över hälften av stureplan går fetbort). Eller om de helt enkelt är för fulla. Ska vi då äcklas över Downare på restaurang? Vissa av dem kan inte heller prata helt normalt, vissa skriker, och de har inte heller världens bästa bordsskick. Men det kan jag inte direkt anklaga dem för. Däremot kryllar stockholm av människor som utan ansträngning retar mig till vanvett, utan att ha några som helst syndrom, (rent medicinskt i a f) bara dålig uppfostran och brist på självförtroende. Men att störa sig på en mamma som ser till att hennes bebis håller käften och får mat?  Katrin Schulman, hur många syndrom har du? Vad som helst är väl bättre  än en skrikande unge? Spädbarn kan inte prata, så de skriker. Det kan jag acceptera, i o m att jag tillhör en  ganska vanlig del av  stockholms innvånare, nämligen den som tycker barn är en normal del av livet och samhället. Det verkar som att vissa 30-åriga kvinnor tycker att barn är onaturligt och äckligt. De är rädda för förlossningnen, kroppens eventuella förfall och avsaknaden av sex efter hela förloppet. Undra var de får sina ideal ifrån? Slitzomslag? "Hej, jag är 21, inte ett hår på kroppen föruton de supernoppade ögonbrynen och mina massiva blonda extensions, och ja mina bröst ÄR äkta". Läste att Alex Schulman lottat ut en avsugning som hans fru Katrin skulle genomföra. Förstår att Katrin inte vill ha barn. Alex verkar ju inte speciellt attraherad av sin fru (vilket ju är fullständigt förståligt, men ändå).  Alex,  kan inte du genomföra avsugningen istället? Då kanske någon hör av sig till din lottningstävling. Någon blind kåkfarare kanske äntligen nappar? För fru Schulman får bevisligen ingen kuk alls. (vilket ju är fullständigt förståligt, men ändå).

Hurra! Nu ska bloggen bli bok! Fan va bra! Har blivit erbjuden ett ganska fett antal valuta från ett stort förlag för att ge ut min blogg som bok. Helt fantastiskt! Förstod aldrig att så många läste min blogg! Så nu ska jag sluta jobba som PR konsult och bli creddig bloggbok författare.

Hur kan gamal skåpmat som "Sur på ammning på allmän plats" (var på tapeten -95) - "Arg på handsfree" (sedan den kom 01)  - "Jag vill inte bli mamma" (eh...typ massor av könsmogna kvinnor) och liknande raketforskinings inlägg på en blogg bli bok? Supply & demand? Är det det här folket vill ha? Ska vi kaske skapa ett behov hos folket?
d v s den massan som trånar efter att synas i TV alt. DOKUSÅPA alt. STUREPLAN.SE? Vilken normalt funtad människa skulle ens överväga att läsa en sådan bok? Det här får ju Skugges dagboksbanaliteter att framstå som material till ett svenskt Pulitzer pris.

På söndag ska jag gå till kyrkan och be till gud om en förändring av samhället.
För hur rensar man bort ogräs när huset man bor i är byggt av tistlar och maskrosor?







När satan vill att världen ska gå under parar han ihop dessa två. Jag ser slaget om Stockholm som förlorat. För att inte behöva skämmas över var jag bor bör jag nog flytta snarast möjligt...